söndag 7 november 2010

Jag är så glad att min weiler är normal

Som jag skrev häromkvällen så får han ganska stora friheter eftersom han helt enkelt inte är jobbig jämfört med Pjuppen som tyvärr var helt tokig...

Så när Ixen började studsa lite när han såg andra hundar sket jag helt enkelt i det, för det var inte ett problem. Jag tog bara hunden i halsbandet och så gick vi vidare, kick fix! Fast över en dag så blev han helt galen och det utvecklades RASKT till ett problem. Den kvällen jag skrev det inlägget hade vi precis haft en rätt allvarlig diskussion om hur man beter sig, och jag tror inte att någon av oss direkt vann... Bestämde att det var dags att hantera "icke-problemet" som ett problem innan det gick helt ur hand, eftersom det kunde BLI ett problem bara helt ur det blå.

Vi kom ganska snabbt överens om en kompromiss. Matte går ut med fickan utrustad med godis, weilern får ÄTA godis och matte slipper bli vansinnig. Första dagarna fick man gå med snasket framför näsan på honom, men nu räcker det om jag säger "här" när han börjar spänna sig mot en hund, så bryter han och kommer till mig för snask istället och skiter fullkomligt i att det är hundar runt om.

Ikväll hade vi examen känns det som. Nattrastade hundarna precis vid 22, när ALLA andra också gör samma sak. Gick i godan ro genom parker när det helt plötsligt vrålar en hund i mörkret precis bredvid oss... Tidigare hade han blivit klipp tokig i en sån situation. Nu kastade han sig förvisso mot ljudet, men när jag sa "här" så bröt han direkt och så gick vi vidare. tycker inte det gör så mkt att han reagerar i en sån situation, faktiskt, inte när han bryter direkt.

Så, till skillnad mot älskade Pjuppen kan vi konstatera att Ixen är en NORMAL rottishane på 1 år. Utfall är ju nästan mer regel än undantag i den åldern, men man måste ju kunna hantera hunden och avleda den och det kan man med en normalt funtad hund. I'm so happy...

Tur han gillar mat ;)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar