onsdag 29 juni 2011
tisdag 28 juni 2011
lördag 25 juni 2011
Ixen har problem med hoppet
Weilern har bestämt att hoppet ska utföras på ett bestämt vis. Det har han bestämt helt på egen hand, utan att fråga mig och utan att konsultera reglerna, så resultatet är inte helt tillfredsställande.
Han har bestämt att han ska hoppa över hindret snett åt höger, istället för rakt över. Det innebär att han hoppar långt åt helvete åt höger, långt utanför hindret, och sen tillbaka samma väg. Det funkar ju, men det är inte rätt...
Jag har planerat att släpa upp mitt hinder från källaren och ställa det bredvid en vägg, men tills jag har klurat ut hur jag ska slippa bli bestulen på hindret så hittade jag ett staket med ett hörn som funkar som spärr så att hunden inte kan hoppa åt höger. Trodde jag.
Ställer upp framför "hindret" och säger HOPP! Hunden tar sats, påbörjar hoppet och säger sen "Nääääj, det gåååår inte!" Peppar hunden lite. Kom igen, du kan! Säger HOPP! igen och han verkar ha blivit övertygad om att han faktiskt kan. "Ok matte, säger du det så då är det så"... Sen hoppar han tvärs över hela hörnet på staketet... Alltså över 2 staket som står i 90 graders vinkel... Sen är han skitnöjd. "Du hade rätt matte, jag KUNDE!"
Flyttar lite längre bort från den delen av staketet som ska fungera som spärr, så att han inte ska kunna hoppa över båda igen, men nu har han fått lite självförtroende och skuttar glatt över båda igen... Nu hoppade han över ett staket som var närmare en meter högt, och han hoppade alla gånger en meter LÅNGT också eftersom jag stod rätt långt från den högra delen av staketet...
Vid det här laget gav jag upp, hade jag fortsatt så hade jag antingen kommit så långt från den högra delen av staketet att den inte längre fyllde någon funktion, eller så hade hunden skadat sig när han försökte hoppa flera meter för att komma över båda staketen. Jag får lyfta upp hindret från källaren och massträna...
Han har bestämt att han ska hoppa över hindret snett åt höger, istället för rakt över. Det innebär att han hoppar långt åt helvete åt höger, långt utanför hindret, och sen tillbaka samma väg. Det funkar ju, men det är inte rätt...
Jag har planerat att släpa upp mitt hinder från källaren och ställa det bredvid en vägg, men tills jag har klurat ut hur jag ska slippa bli bestulen på hindret så hittade jag ett staket med ett hörn som funkar som spärr så att hunden inte kan hoppa åt höger. Trodde jag.
Ställer upp framför "hindret" och säger HOPP! Hunden tar sats, påbörjar hoppet och säger sen "Nääääj, det gåååår inte!" Peppar hunden lite. Kom igen, du kan! Säger HOPP! igen och han verkar ha blivit övertygad om att han faktiskt kan. "Ok matte, säger du det så då är det så"... Sen hoppar han tvärs över hela hörnet på staketet... Alltså över 2 staket som står i 90 graders vinkel... Sen är han skitnöjd. "Du hade rätt matte, jag KUNDE!"
Flyttar lite längre bort från den delen av staketet som ska fungera som spärr, så att han inte ska kunna hoppa över båda igen, men nu har han fått lite självförtroende och skuttar glatt över båda igen... Nu hoppade han över ett staket som var närmare en meter högt, och han hoppade alla gånger en meter LÅNGT också eftersom jag stod rätt långt från den högra delen av staketet...
Vid det här laget gav jag upp, hade jag fortsatt så hade jag antingen kommit så långt från den högra delen av staketet att den inte längre fyllde någon funktion, eller så hade hunden skadat sig när han försökte hoppa flera meter för att komma över båda staketen. Jag får lyfta upp hindret från källaren och massträna...
fredag 24 juni 2011
torsdag 23 juni 2011
onsdag 22 juni 2011
Paus och vittringsapportering
Efter 2 tävlingar i tvåan som inte funkat så bra känner jag att både jag och hunden behöver en paus. Jag har inte lust att träna och finslipa detaljer, så jag skiter i det och vi gör något annat ett tag istället.
Valpen är dock lite pestig, och matten är jätteförkyld och har ingen energi till att aktivera det lilla djuret... Kom på att han kan få börja träna på vittringsapporteringen, det känns lagom avancerat att sitta och hålla fram en pinne som hunden ska lukta på... Han var jätteduktig! Nu är det ju ingen avancerad övning, men ändå. Weilern fick prova en vittring han med, och även om han slarvar lite så var han duktig, och kom ihåg momentet även fast det var flera månader sen sist.
Valpen är dock lite pestig, och matten är jätteförkyld och har ingen energi till att aktivera det lilla djuret... Kom på att han kan få börja träna på vittringsapporteringen, det känns lagom avancerat att sitta och hålla fram en pinne som hunden ska lukta på... Han var jätteduktig! Nu är det ju ingen avancerad övning, men ändå. Weilern fick prova en vittring han med, och även om han slarvar lite så var han duktig, och kom ihåg momentet även fast det var flera månader sen sist.
tisdag 21 juni 2011
måndag 20 juni 2011
lördag 18 juni 2011
onsdag 15 juni 2011
måndag 13 juni 2011
söndag 12 juni 2011
lördag 11 juni 2011
fredag 10 juni 2011
onsdag 8 juni 2011
Ixen har varit på ögonlysning!
Han skulle egentligen ha varit lyst redan vid ett år, men det är rätt bökigt att ta sig iväg när det är skitlångt till den enda veterinär i närheten som ögonlyser, och så ska det ju gärna stämma överens med dom sällsynta tillfällen då det finns pengar i plånboken... Men nu är det gjort.
Weilern är ju en smula... Otillgänglig... Så jag var lite orolig att dom inte ens skulle få ta i hunden, det skulle ju inte vara första gången i så fall... Direkt vi kom in i undersökningsrummet så sa jag till alla som var där att INTE försöka hälsa på hunden, utan bara ignorera honom några minuter så han fick gå runt på egen hand, och dom var lydiga och gjorde som jag ville ;) Ixen spenderade ca 2 minuter med att låtsas som om dom inte fanns, han kollade på allt i rummet men undvek noggrant att se människorna i rummet... Sen gick han fram och slickade lite på dom, och så var han klar. När den ena ville försöka läsa av chippet genom att lite snyggt bara veva med läsaren i närheten av hunden så sa han HELL NO, så jag tog läsaren och läste själv. Sen fick han sitta på bordet och bli upphissad, och det var helt ok. Sen hälsade veterinären på honom, och det var också helt ok eftersom han redan fått kolla av henne i lugn och ro medan hon låtsades att han inte fanns. Börjar man locka på honom så blir det tvärstopp, då bara vägrar han bli hanterad.
Sen tog vet. på sig den där huvudbonaden dom har med lampa och grejer, och det var också ok tyckte weilern. Sen när hon ville börja peta på honom och lysa i ögonen så tyckte han det blev jobbigt så han lutade sig så långt bort han kunde komma, men då stod jag bredvid honom så han lutade sig bara in i famnen på mig och tryckte sig så gott han kunde bort från veterinären, med huvudet mot min axel, så jag fick ta spjärn ordentligt för att inte trilla... Men bortsett från att han försökte komma så långt bort han kunde så satt han stilla! Några få gånger var han på väg att fly, men några lugnande ord från matten och lite "kramande" så gick det bra ändå. Han satt kvar i min famn hela tiden och jag fick byta sida på bordet när dom ville byta öga, för då lutade han sig åt andra hållet så långt bort han bara kunde *S*
När vet. lyste med den vanliga huvudlampan så såg hon att han hade väldigt djup pupill och ville kolla närmare på det så hon bytte till en annan lampa, och sen ytterligare en annan för att kolla något annat och så slutligen en tredje lampa för att kolla något annat igen, men det var helt ok tyckte ixen. Han hade ju gärna sluppit, men så länge matten var där och kunde hålla emot så gick det bra. Sen var det en elev som också ville kolla lite, och vi bestämde att vi gör klart den riktiga undersökningen först så får hon kolla sen, så länge det är ok för hunden.Hade hon fått kolla "mitt i" undersökningen finns det risk att han hade vägrat slutföra den, men att testa efteråt är ju bara bra träning. Eleven fick lysa med huvudmnojen utan problem, men sen tog det stopp. Han backade så långt bak han bara kunde komma, och vägrade gå fram igen, och så började han hoppa till så fort någon rörde sig i rummet, han blev jättehispig, så det var ju tur att vi var KLAR då.
Jag tycker ixen var jätteduktig faktiskt. Med tanke på hur stora problem han har med hantering så är jag jättenöjd över att han ändå satt så pass stilla. Vet. fick tom droppa mer droppar i ögat på honom utan att han krånglade så värst mkt. Duktig Ixen!
Resultatet blev "Djup fysiologisk cup duplex, övrigt UA". Om jag fattade saken rätt så betyder det att pupillen är djupare än normalt. Alla hundar har en "grop" där men ixen hade en djupare än vanligt. Det är inget FEL, bara anmärkningsvärt typ.
Sen fick jag beröm för att jag hanterade min skiträdda hund bra.
"en sån här hund måste verkligen komma till en ägare som kan hantera den på ett bra sätt och det gör du, jättebra jobbat" Skoj! Klart man kramas lite med hunden när det behövs ;)
JÄTTETACK till Lillskuttan som körde oss!
Ixen hos veterinären
Halo och Opal väntar utanför
Weilern är ju en smula... Otillgänglig... Så jag var lite orolig att dom inte ens skulle få ta i hunden, det skulle ju inte vara första gången i så fall... Direkt vi kom in i undersökningsrummet så sa jag till alla som var där att INTE försöka hälsa på hunden, utan bara ignorera honom några minuter så han fick gå runt på egen hand, och dom var lydiga och gjorde som jag ville ;) Ixen spenderade ca 2 minuter med att låtsas som om dom inte fanns, han kollade på allt i rummet men undvek noggrant att se människorna i rummet... Sen gick han fram och slickade lite på dom, och så var han klar. När den ena ville försöka läsa av chippet genom att lite snyggt bara veva med läsaren i närheten av hunden så sa han HELL NO, så jag tog läsaren och läste själv. Sen fick han sitta på bordet och bli upphissad, och det var helt ok. Sen hälsade veterinären på honom, och det var också helt ok eftersom han redan fått kolla av henne i lugn och ro medan hon låtsades att han inte fanns. Börjar man locka på honom så blir det tvärstopp, då bara vägrar han bli hanterad.
Sen tog vet. på sig den där huvudbonaden dom har med lampa och grejer, och det var också ok tyckte weilern. Sen när hon ville börja peta på honom och lysa i ögonen så tyckte han det blev jobbigt så han lutade sig så långt bort han kunde komma, men då stod jag bredvid honom så han lutade sig bara in i famnen på mig och tryckte sig så gott han kunde bort från veterinären, med huvudet mot min axel, så jag fick ta spjärn ordentligt för att inte trilla... Men bortsett från att han försökte komma så långt bort han kunde så satt han stilla! Några få gånger var han på väg att fly, men några lugnande ord från matten och lite "kramande" så gick det bra ändå. Han satt kvar i min famn hela tiden och jag fick byta sida på bordet när dom ville byta öga, för då lutade han sig åt andra hållet så långt bort han bara kunde *S*
När vet. lyste med den vanliga huvudlampan så såg hon att han hade väldigt djup pupill och ville kolla närmare på det så hon bytte till en annan lampa, och sen ytterligare en annan för att kolla något annat och så slutligen en tredje lampa för att kolla något annat igen, men det var helt ok tyckte ixen. Han hade ju gärna sluppit, men så länge matten var där och kunde hålla emot så gick det bra. Sen var det en elev som också ville kolla lite, och vi bestämde att vi gör klart den riktiga undersökningen först så får hon kolla sen, så länge det är ok för hunden.Hade hon fått kolla "mitt i" undersökningen finns det risk att han hade vägrat slutföra den, men att testa efteråt är ju bara bra träning. Eleven fick lysa med huvudmnojen utan problem, men sen tog det stopp. Han backade så långt bak han bara kunde komma, och vägrade gå fram igen, och så började han hoppa till så fort någon rörde sig i rummet, han blev jättehispig, så det var ju tur att vi var KLAR då.
Jag tycker ixen var jätteduktig faktiskt. Med tanke på hur stora problem han har med hantering så är jag jättenöjd över att han ändå satt så pass stilla. Vet. fick tom droppa mer droppar i ögat på honom utan att han krånglade så värst mkt. Duktig Ixen!
Resultatet blev "Djup fysiologisk cup duplex, övrigt UA". Om jag fattade saken rätt så betyder det att pupillen är djupare än normalt. Alla hundar har en "grop" där men ixen hade en djupare än vanligt. Det är inget FEL, bara anmärkningsvärt typ.
Sen fick jag beröm för att jag hanterade min skiträdda hund bra.
"en sån här hund måste verkligen komma till en ägare som kan hantera den på ett bra sätt och det gör du, jättebra jobbat" Skoj! Klart man kramas lite med hunden när det behövs ;)
JÄTTETACK till Lillskuttan som körde oss!
Ixen hos veterinären
Halo och Opal väntar utanför
tisdag 7 juni 2011
måndag 6 juni 2011
Sötnötar och puckon
Halo är så söt...
Vi vaknar först av alla varje morgon och går en kort promenad. Eftersom ena tiken är lite tjurig så har vi delat av lägenheten med kompostgaller, och när vi kommer in varje morgon så springer Halo till gallret, skitglad och viftar med hela kroppen, för att kolla om tjejerna har vaknat. När dom inte har det ser han lite besviken ut och slokar med öronen en stund innan han kommer på att Mattias kanske är vaken? Mattias brukar sitta inne i "vårt" sovrum och spela tv-spel med Halo på kvällarna, så Halo springer in där, lika glatt viftande med hela kroppen, för att kolla om Mattias är vaken! Det är han aldrig, men IGÅR fick han jackpot! Just när han gick och letade efter Mattias så kom han upp för att gå på toa, och Halo blev så glad att han helt enkelt följde med på toa ;)
Ixen å andra sidan har kommit på att Mattias är livsfarlig och undviker honom i möjligaste mån. Det tog nästan 2 år att komma på det, så han tar igen för förlorad tid kan man säga. Lindha älskar han å andra sidan, och ligger gärna och myser i hennes knä.
Vi vaknar först av alla varje morgon och går en kort promenad. Eftersom ena tiken är lite tjurig så har vi delat av lägenheten med kompostgaller, och när vi kommer in varje morgon så springer Halo till gallret, skitglad och viftar med hela kroppen, för att kolla om tjejerna har vaknat. När dom inte har det ser han lite besviken ut och slokar med öronen en stund innan han kommer på att Mattias kanske är vaken? Mattias brukar sitta inne i "vårt" sovrum och spela tv-spel med Halo på kvällarna, så Halo springer in där, lika glatt viftande med hela kroppen, för att kolla om Mattias är vaken! Det är han aldrig, men IGÅR fick han jackpot! Just när han gick och letade efter Mattias så kom han upp för att gå på toa, och Halo blev så glad att han helt enkelt följde med på toa ;)
Ixen å andra sidan har kommit på att Mattias är livsfarlig och undviker honom i möjligaste mån. Det tog nästan 2 år att komma på det, så han tar igen för förlorad tid kan man säga. Lindha älskar han å andra sidan, och ligger gärna och myser i hennes knä.
söndag 5 juni 2011
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)